Diplom årets hund.

Nominera en hund till årets hund. Detta är en tävling där en berättelse plus ett foto på alla nominerade hundar kommer upp på denna sida och vi kan rösta. Hunden med flest röstar blir årets hund.
Hur röstar man på den hunden du tycker jag ska bli årets hund? Väldigt enkelt. Alla nominerade hundar har ett namn och nummer. Maila hundens namn och nummer till info@vshk.se

Anledningen till att nominera en hund kan vara allt från: Är hunden en hjälte och kanske räddat någon, överlevt en svår sjukdom/operation, omplaceringshund som mår mycket bättre och har nu ett fantastiskt liv eller kanske hunden har äntligen uppnåt något ni har tränat och kämpat med.

Skicka in en bild på hunden och berätta varför just denna hunden ska bli årets hund till info@vshk.se

Skrolla ner för att läsa om dessa fantastiska hundar.

 

*Aros 010

Jag vill nominera Aros till årets hund. För att :

Denna underbara valp jag fick hem, endast fyra månader gammal. Men det dröjde inte länge förän problemen började, ni vet, tonåren.
Allt började när han skulle lämnas in för en medelsvår kastrering, då ena testickeln låg i magen. Under tiden såret läkte så fick vi inte lov att göra så mycket mer än korta promenader. Han var tvungen att bära tratt. Den där förbaskade tratten...

En kväll, några dagar efter kastreringen så känner jag hur hela lägenheten börjar lukta bränt.. Bränd plast. Jag går ut i köket och där sitter Aros jättenöjd. Han hade alltså av misstag med hjälp av tratten satt på spisplattorna så att en plast bunke hade tagit eld... Nåväl tänkte jag, bunken var ju ganska ful ändå.. Dagen därpå så märker jag hur Aros blir mer och mer energisk, han börjar dra för kung och fosterland i kopplet, och det har han aldrig gjort, inte ens när han var valp!

ag tänkte inte mer på detta utan fortsatte promenaden i min takt så gott det gick, när han helt plötsligt vänder sig om, hoppar med framtassarna på mig så att jag ramlar omkull! Han biter tag i kopplet och biter rycker och sliter, ni vet som en piraya som sitter på fiskekroken. "Vad sjutton!" tänker jag och ryter till ordentligt när jag kommit upp på fötter igen.
Det dröjde inte många steg förns han gjorde det igen.. och igen.. och igen. Efter promenaden var jag i chock, hur kunde min mysiga nallebjörn på en sekund förvandlas till en omöjlig piraya ? Han gjorde detta varenda dag, i flera månader, på alla promenader oavbrutet.. Och det var inte det enda han gjorde, han kastade sig även ut i kopplet och gjorde utfall mot andra hundar,  hoppade jämnfota på bakbenen, puttade på mig med framtassarna, bet sönder mina jackor, koppel på promenader, ja..you name it.

Jag vet inte hur många gånger jag brast ut i gråt på golvet hemma och förbannade mig själv över detta, och undrade vad jag gjort för fel.  Samtal och möten med uppfödaren borde göra susen, sagt och gjort. Jag fick en massa tips och vi tränade, tränade varenda dag i flera månader ! Några dagar efter nyår, så kom den där underbara dagen som jag har väntat på under en lååååång tid, FRAMSTEG!
ag såg hur detta beteendet minskade och blev allt mindre och mindre. Endast ett fåtal gånger nu, kanske en gång i veckan, får han ett såntdär "ryck" som han FÖRSÖKER att utmana mig på, men nej, jag sätter stopp, han lyckas inte längre. Jag har blivit starkare i psyket, fysiskt och jag har blivit konsekvent!
Nu sitter jag här och skriver, hemkommen från en lugn och sansad långpromenad, men den där mysiga nallebjörnen igen, nallebjörnen som gillar andra hundar, som älskar promenader. Jag har fått tillbaka min hund, min älskade Aros.

Agneta, min uppfödare ska ha en stor eloge för att hon stått ut och hjälpt mig med hans träning och ställt upp för mig alla gånger jag har lipat i telefonen och fått utbrott.
Saskia ska också ha en Eloge för att hon hjälpt mig med Aros och kommit hem till mig med "tröst" fikat dom gånger det har varit rent ut sagt fördjävligt. Tack ska ni ha!

För att rösta på Aros maila Aros010 till saskia@vshk.se
 

*Maija 011

Så roligt! Min matte vill nominera mig till årets hund!

Jag heter Maija, är en vit schäfer på 7 år och har kommer min berättelse.

I augusti 2013 flyttade jag från Stockholm till Göteborg för att bo med min nya familj Matte Saskia och nya kompisen Rex (3 år). Det var lite läskigt allting. Först en lång bilresa med någon jag bara träffat en gång innan.
Men hon var så snäll och vi stannade flera gånger och min nya matte verkade väldig mysig och ville klappa mig hela tiden. När vi väl kom fram gick vi in i lägenheten och fick jag nosa i alla rum. Oj vad spännande, och hmmm det luktar hanhund här, men vart är han då?

En stund senare gick vi ut och möte en annan kvinna som hade Rex i koppel. Vi gick en liten runda och jisses vad han var jobbig. Han ville ju nosa på hela mig! Vi gick in i lägenheten och där gick vi alla fyra runt till alla rum och "kika läget". Både jag och Rex var så trötta efter denna spännande dag att efter kvinnan hade åkt sov vi vid mattes fötter nästan direkt.

Dagarna därpå gick jättebra. Jag höll mig lugn och la helst hela dagen i min nya hundsäng. Det fanns ben och leksaker över hela lägenheten och Rex verkade älska sådana saker. Men det är väl hans saker? Så jag tar inte dem. Jag klara mig utan sånt och håller mig till min egen filt. Jag fick åka med matte till veterinären där jag fick några sprutor, en egen chip och till och med ett eget pass! Vad spännande. 

Rex och matte sover i sängen på kvällen och jag fick också vara med, men det vågade jag inte. Jag har aldrig fått vara i sängen nämligen. Jag ligger här på min filt och det är bäst att jag stannar här tills vidare. Vi åkte till Gunillas djurtillbehör i Gråbo och jag fick en nya halsband och koppel. Fick även annat foder som var jättegott och fick mycket energi av det. Men vad ska jag göra med all energi, vågar fortfarande inte riktigt göra mer än att ligga på min filt.
Efter 3 veckor blev min nya kompis Rex sjuk. Han var jättedålig i mage och mådde inte alls bra. Matte var jätte orolig och gav Rex mycket uppmärksamhet så även då höll jag mig lite undan. Det gick flera veckor med veterinär besök, mediciner och speciell mat för Rex och han verkade må lite bättre. Sen var det min tur...

Min mage mådde helt plotslig inte så bra heller. Jag fick äta fisk med ris och lite av Rex's dieetfoder. Jag mådde lite bättre, men tyckte det var ändå bäst att hålla mig undan och höll mig återigen till min filt. Matte och Rex var jätte snälla mot mig och hörde matte säga att hon älskade mig, och att jag var så lugn och fin. Jooo, men jag har jätte mycket energi, men jag vågar inte riktigt än.
Sen tog matte mig igen till veterinären. Men varför? Det känns som det är något läskig på gång och matte lämnade mig där! Jag blev opererad så jag inte skulle löpa eller kan ha valpar något mer. (pssst, ganska skönt att slippa det, men aj vad det gjorde ont efteråt).

Hur ska jag låta henne veta att jag har lite ont? Jo, jag kan gå runt och gnälla hela tiden. Matte verkade väldigt nervös och när jag började blöda från såret kände jag att matte var väldigt orolig! Vi åkte in till veterinären men det var tydligen inget allvarligt och jag fick åka hem direkt. Men matte blev inte lugnare. Inte så konstigt egentligen då jag gick fortfarande runt och gnällde.

Dagen efter hade matte fått nog av mig och mitt gnäll att vi åkte tillbaka till veterinären.

Jaha, vi åkte inte dit för att matte tyckte jag var jobbig, jag blöder fortfarande!! Då fick jag stanna hos veterinären hela dagen. När matte hämtade mig på kvällen fick hon med sig ännu mer och andra mediciner. Matte var jätte duktigt och väldigt försiktigt med att rengöra såret. Efter några dagar mådde båda jag och matte mycket bättre.

Det var fortfarande lite läskig allting och fick ha mig på nån jätte jobbig tröja. Kunde inte tvätta mig själv alls. Usch vad jobbigt med kläder! Efter några dagar gick det mycket bättre med mig och kände mig pigg och glad. Men vad händer nu? Är Rex dålig igen?

Bäst jag håller mig undan då och gick tillbaka till min filt. Rex var så dålig att det bara rann ur honom. När han väckte oss mitt i natten och börja spy blod också trodde jag att mattes hjärta skulle stanna. Jag visste inte vad jag skulle göra och försökte vara snäll och en duktig vovve och hålla mig undan så jag inte skulle gå framför hennes fötter. Matte åkte iväg med Rex och kom tillbaka utan honom. Vad händer?
Hon var så ledsen. Jag gick försiktigt fram och trösta henne.
Vi låg på soffan hela dagen och myste. Tror det hjälpte då hon mådde mycket bättre dagen efter och hon åkte iväg efter ett telefon samtal.

När hon kom tillbaka hade hon med sig Rex!!! Jippi!, min familj är komplett! Veckorna därefter var spännande. Det blev ett veterinär besök till för mig och äntligen har jag blivit av med min noskvalster. Gud så skönt att slippa dem jobbiga j*vlarna som lever i min näsa. Jag mådde så mycket bättre och trivdes jättebra i min nya familj. Vi fick springa och busa i hundgården, vi höll på träna lite småsaker då matte tyckte inte att jag lyssnade tillräcklig bra.
Rex delade med sig sina ben och leksaker och jag kände att jag fick mer och mer självfortroende och vågade visa lite mer vad jag går för. Jag började tugga lite på en av hans ben och kom ihåg att jag tänkte: varför gjorde jag inte detta tidigare, dem är ju jätte goda!! Jag tuggar och tuggar.. Hmmm så gott.... Åt nog lite för mycket då jag blev lite dålig i mage,, men det gick över efter 2 dagar.

Efter det så var det fullfart framåt. Jag verkligen älskar min nya familj och Rex är min bästa kompis. Vi älskar varann och vi har börjat leka lite. Matte betedde sig väldigt konstigt efter jag hade haft dragkamp med Rex. Vad är det med henne? Rex sa att matte är så glad över att se oss leka och att vi fungerar så bra ihop. Åh tänkte jag, men det var ju kul att matte gilla det. Nu ska jag testa matte lite och se vad mer hon gillar. Jag kanske ska sova med dem i sovrummet ikväll?! Mycket riktigt blev både Rex och matte överlyckliga när jag själv hoppade upp på sängen och la mig. Men guuuuud så mysig!!

Här kommer jag sova från och med nu. Jag gjorde en massa nya saker som jag inte ha gjort innan och både matte och Rex verkade gilla allt jag gjorde. Det blev mycket spring och bus. Matte blev så lycklig när hon såg mig och Rex sova ihop första gången. Vi är tydligen så söta ihop. Jag och Rex har verkligen blivit tajta och vi gör allting tillsammans.

Matte verkar glad. Förutom när vi var på promenad. Varför stannar vi hela tiden, och vad är det matte försöker göra med oss? Rex förklarade att matte hade det lite svårt att hålla oss i koppel då vi båda har gått upp i vikt och blivit starkare. Va?! Har jag gått upp i vikt? Och har jag fått muskler? Jag var ju lite smal när jag kom till min nya familj, men visste inte att det var en sådan stor skillnad. Matte var överlycklig efter vi har varit i djuraffären och kollat min vikt. Hon köpte några goa ben till oss. Jag har nu bott hos min nya familj i 7 månader. Självklart saknar jag min förra familj, men jag kan säga att dem inte behöver vara oroliga. Jag älskar min matte och Rex och jag har det fantastiskt bra.

Varför jag blir nominerad till årets hund? Jag antar att det är för att matte är så otrolig stolt över mig. Det har varit jobbiga månader. För matte, för Rex, men antagligen mest för mig. Det är ju en jätte grej att flytta till en annan familj, och speciellt med alla problem vi haft dem senaste månader. Jag mår nu fantastiskt bra och matte säger att jag är en hel annan hund nu jämför med första gång hon träffade mig.

Tass Maija

För att rösta på mig maila Maija011 till saskia@vshk.se

*Rex 012
Vill även passa på att nominera min kompis Rex till årets hund. För egentligen samma anledning att jag blev nominerad. Rex har haft det väldigt tufft sen jag flyttade in och det är ju en hel omställning för honom också. Och han har varit så sjuk under en lång period. Det var dagar att båda jag och matte var rädd för det värsta. För att rösta på honom maila Rex012 till saskia@vshk.se